Jaa, vad säger man?

Jag sover fortfarande inte hemma. Eller aa, jag har bara sove borta två dagar men imorgon sover jag hemma igen. Simon kommer hem plus att Lydia är hos Lars då, så det känns mer "okej" att sova i lägenheten när jag inte har Lydia.
Mina tankar kring de här med lägenheten har lugnat sig i alla fall. Skönt de, för dom tankar jag har haft (har fortfarande lite smått) har int hjälpt mig att bli lugnare.. Sen så försöker jag bara att skratta åt allt nu, de blir lättare så. :S Lättare att hantera.

För att hoppa till något helt annat så har jag int så värst tur annars heller.. Nu ikväll (igårkväll, onsdag egentligen) så satt jag och sms och mitt upp i allt slutar min skärm att fungera. LYCKAT säger jag bara!!! LYCKAT!!!! Alla folk jag brukar terra med sms och en massa samtal kanske tycker det var bra men de tycker Inte jag... Ringa och sms är helt uteslutet nu men de går att ringa till mig så de är ju bra de. :) Fast till mig ringer bara mamma, typ! ;O
Sen en massa mer saker som jag int kan gå in på mer här har jag int lyckats så bra med heller. Inget verkar gå bra för mig känns de som och om de går bra för mig så lyckas jag förstör det ändå! Man kan säga att jag är rätt less på mycket nu. Men en sak som är TUR är det att jag har underbara människor omkring mig!! :) ♥

Sömnen blir inte bättre heller som ni kanske märken om ni kollar vilken tid detta inlägg är skrivet.. Fast inatt har jag medvetet stannat uppe och pluggat. Men det blir bara senare och senare jag somnar på nätterna. :/ Natten till idag 0 timmar, natten till onsdag sov jag 1½ timme, natten till tisdag sov jag 2½-3 timmar, natten till måndag ca 3 timmar osv osv..
Ikväll behövdes de verkligen pluggas, har tre prov imorgon som jag egentligen int har pluggat något alls på förens nu.. :S Jaa, jag vet att jag får skylla mig själv och allt blahi blaho men jag har int haft ork att plugga alls den sista tiden. Min ork och super glädje som jag hade för någon vecka sen har som försvunnit. :/ Fast den kommer väl tillbaka den med någon gång.. Eller fanns den där på riktigt ens, jag kanske bara inbillade mig själv att jag hade en massa ork och super glädje? :|

Nee, nu ska jag gå och ta mig en kopp kaffe, gå ut och ta en cigg sedan ska jag göra frukost och äta i lugn och ro innan resten av huset vaknar.. :)

Det har hänt en massa saker som jag inte har någon kontroll över. De är skit läskigt och sjukt obehagligt!!
Allt började för max 1½ månad sen, min sterio försvinner i från lägenheten, bara sådär... Jag tänkte att det var jag som hade slarvat bort den på något konstigt vis?? men Simon var/är övertygad att vi bar upp den från förrådet till lägenheten.. Men jag tänkte inte mer på det. Sen en vecka efter det så märker jag att mina gardiner i köket är sönder klippte/skurna i fönsterhöjd. Och jag testade att riva sönder dom och man fick ta i gode mycket för att dom skulle gå sönder och då blev de inte ens rakt. Igår var jag ner i mitt förråd för att hämta en sak och HELA förrådet är vänt upp och ner, gammla skolfoton på mig ligger utkastat, en tavla var trasig, gammla skolarbeten var genom rotade, alla kläder låg på golvet i en hög och jag hade en kasse med bomull i på hyllan, den hade någon öppnat och hällt över allt, det är bara en enda röra.. Och idag märker jag att Sookies päls är klippt vid halsen, en stor bit av pälsen är nerklippt och hon har inte kliat sönder de själv för sånt märker man...
Så alltså, minst tre gånger har någon varit i min lägenhet och minst en gång nere i förrådet.. Alla lås, till lägenheten och förrådet är hela och man måste ha TRE nycklar för att ta sig in i både lägenheten och förrådet.

Jag är sjukt rädd så nu sover jag inte hemma nå mer. Har ringt och polisanmält allt och ska ringa rawi imorgon och be dom byta lås för andra gången (har redan bytt en gång). Det går inte att beskriva hur rädd jag är, blir nervös bara jag ska ut med Sookie och tror typ att alla ska förfölja mig. Och jag är så jävla förbannad också, vilken idiot till människa gör sånt här??  Jaaa, det är så mycket jag känner inför de här som inte går att förklara, livrädd, förbannad och kränkt är bara förnamnen.. Och alla mina tankar gör bara allt mycket värre. Jag menar, vad är det som kommer hända nästa gång?

Jag bara kände att jag måste få skriva av mig om allt de här som har hänt.

Hej på er..
Nu har ni då fått en massa bilder (i förra inlägget) att titta på och många på mig så ni skulle bli lyckliga tänkte jag.. ;)
Igårkväll hade vi (jag, Jennifer, Sandra och Millan) en mys-grill-kväll med lite vin och öl.. Vädret var kanon och  de blev mycket surr. :)
Idag har jag, Liam, Jennifer och hennes mamma bara vare ute i solen och njutit. Fan va härligt det är med sånt här väder, jag är lycklig då!! :D
Sen har jag varit iväg och tränat idag också, nu är jag hos Jennifer och passar Liam och Jen är och tränar med Amanda.
För oss här hemma går det inte så bra, Lilleman vaknade precis då Jen gick utanför dörren och har varit vaken och ledsen sen dess. Men jag gav han nyss välling och då lugnade han ner sig så han ligger nog och sover nu, det är himla tyst ifrån rummet hans. Får hoppas att han har somnat och att han fortsätter att sova också. :)

När dom kommer tillbaka från träningen ska jag och sookan ut och cykla, och så ska hon få bada och svalka av sig. :) Sen direkt hem och plugga i nån timme för att senare gå över hit igen och ha mysfika med Jennifer. :)

Mitt liv är fyllt av härliga dagar, för det mesta!!
Jag har asjobbiga dagar också, när jag inte har Lyddan eller på kvällarna när Lyddan har somnat. Då tänker jag för mycket på allt och inget. :S Sen blir inte sömnen bättre heller. Jag sover skit lite i flera dagar sen en kväll somnar jag tidigt eller så vaknar jag inte av väckarklockorna och mobilen och sover länge på dagen istället, sen har jag jätte många dagar nästan utan någon sömn igen osv osv.
Men för det mesta känner jag mig glad och lycklig och det är ju det viktigaste. :) Eller hur? :P

Ne, nu ska jag slappa framför tv:n innan man ska ut och röra på sig igen.. Puss!

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?

Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

Dagen går, det mulnar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag

Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar

Men stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss