Åh, jag har en sån söt hund. Hon är så ful så hon blir omotståndlig söt. Haha! Hon älskar att gosa in sig mellen ryggen och soffa, och så tror hon att hon är en liten chiuaua. Om man ligger i soffan kan hon helt plötsligt få för sig att Hela hon ska ligga på ens mage, så hon försöker göra allt för att på plats just på det ställe hon bestämt sig för.....

Men, det finns alltid men.. Hon är inte så smart eller smart är nog fel ord men hon är jävligt klantig, för ett tag sen sprang hon rakt in i trottoaren för hon var upptagen med att kolla på annat än vägen, igår när vi var ute och gick sprang hon rakt in i mig med full fart, hon var för upptagen med att svänga eller nått. Och samma promenad fast lite senare springer hon rakt, rakt in i ett träd... Hon var för upptagen med att springa ifrån Lars som ville ha hennes pinne så hon tänker inte på vart hon springer. Så rakt in i trädet sprang hon.. Hahah. Min sötnos!!!

Idag hade jag tänkt att Sookie skulle få "Extreme dog makeover" Då ingår alltså, klippning av klorna, rensning av öronenm borsta tänderna, duschning, och en kammning.. :) Viste låter det lyxigt? :)

Hon äter sin mat nu, och jag äter min frukost så efter att jag har varit ute med henne så börjas det!! :) Önska mig lycka till, de enda hon tycker om är kammningen, fast knappt det!

Hej!

Det är tur att jag har min underbara sötnos till hund.
Nu när jag var ute på kvällspromenaden i Engelska skogen så tog jag med mig en lampa, för det är jätte mörkt ute och jag inbillar mig bara för att det är så långt upp i landet så är det mökare här än i Sundsvall, det är så mörkt att jag ser inte Sookie om hon går framför mig utan lampa. (Fast hon är iofs nästan hel svart)
Vilket fall som helst springer hon omkring med en pinne som är kanske två meter lång och ganska så tjock, hon är jätte mallig och stolt över pinnen och springer sen in från Engelska skogen till gården.
Då passar jag på att släcka lampan och så ropade jag på henne. Hon kommer i all fart med pinnen i munen, men ser inte mig så hon springer förbi mig. Jag står helt stilla i en halv minut eller så, och hon är kanske 3 - 4 meter bort från mig, sen ger jag ifrån mig ett ljud och hon hoppar till, står fortfarande kvar och kollar på mig ett tag (utan att fatta att det är jag, tror jag) sen ger jag ifrån mig ännu ett ljud. Då tar hon ett stort skutt bakåt, står sen och kollar på mig ett tag till sen så tog jag ett skutt mot henne och hon släpper pinnen och springer fort som fan in på gården igen. Och då menar jag verkligen fort som fan, det var som att hon sprang för sitt liv.
Och jag brister ut i skratt! Så jag står där i Engelska skogen mitt i mörka natten och skrattar jätte högt för mig själv (lampan fortfarande släckt) och samtidigt så kommer hon smygandes mot mig. Men inte för ens jag tänder lampar kommer hon fram de sista 5 - 6 meterna. Och då är hon överlycklig av att se mig!!
Och jag stod fortfarande och skratta. Jag tror jag stod och skratta kanske 5 minuter. Haha, det var så fult, ni skulle ha sett henne! HAHAHAHA!
Hon fick mig verkligen på bra humör igen! Mammas lillhjärta! <3
Min underbara hund, hahahahahaha!!!


Sovgott!

Jag pratade med Lars nyss, han var lite full men han hade det trevligt. :) Tråkigt att sova utan han inatt. Fast jag kanske får en lite hårigare gäst istället. :D Men det får vi vara tyst om ;) eller hur Sookie? :P haha..

Ja jag var så hungrig och orkade inte vänta på att kräftorna skulle bli klara så jag gjorde makaroner och köttfärssås istället. Men jag har blive hungrig igen tills dom har tinar.. (Jag har lagt dom i vatten bad, så att det går fortare.. :)

Hej igen!

Ja, den vakthund som jag så gärna vill tro att jag har finns inte!!
Igår, strax efter jag hade kommit in med henne från sin kvällspromenad (klockan ca 23:30), hör jag hur någon försökte öppna garage porten utan och lyckas, men jag tänker att jag hörde fel. Jag fortsätter att kolla på tv och då hör jag någon i hallen. Eftersom Lars skulle sova borta blev jag rädd och försökte få Sookie som låg brevi mig i soffan att gå ut i hallen och typ vakta eller nått, men hon fattar inte alls vad jag menar med alla pekningar och när jag rör på munen utan att de kommer nått ord, så hon ligger kvar. Då puttar jag av henne från soffan i hopp om att hon ska gå före mig i hallen, men nej! Jag får gå först ut och hon står bakom mig som en liten fegis.... Och jag står och kollar ut genom glaset i dörren för jag tänkte att jag skulle se någons skugga eller nått, nu har både jag och Sookie paserat sovrumsdörren nästan helt och DÅ ser jag. Ne, då har en FULL Lars tage sig in i sovrummet.

Tänk vilken vakthund va, Lars kunde öppna dörren nere, ta sig berusad med väskor upp för trappen (han är ju inte direkt spindelmannen när han är full), fortfarande berusad lyckas han ta sig in med väskorna, stänga dörren och sedan ta sig in i sovrummet! Utan att min såkallade vakthund reagerar på ett enda ljud!!! Och när hon väl ser Lars blir hon rädd. Skäller en gång och gömer sig bakom mig, innan hon ser att det är Lars! Bra va? Nu känner man sig vädligt trygg av att ha en Rottweiler/Schäfer till hund.

Visst ser hon livsfarlig ut? Med sina väldigt speciella öron. <3