Ja, den vakthund som jag så gärna vill tro att jag har finns inte!!
Igår, strax efter jag hade kommit in med henne från sin kvällspromenad (klockan ca 23:30), hör jag hur någon försökte öppna garage porten utan och lyckas, men jag tänker att jag hörde fel. Jag fortsätter att kolla på tv och då hör jag någon i hallen. Eftersom Lars skulle sova borta blev jag rädd och försökte få Sookie som låg brevi mig i soffan att gå ut i hallen och typ vakta eller nått, men hon fattar inte alls vad jag menar med alla pekningar och när jag rör på munen utan att de kommer nått ord, så hon ligger kvar. Då puttar jag av henne från soffan i hopp om att hon ska gå före mig i hallen, men nej! Jag får gå först ut och hon står bakom mig som en liten fegis.... Och jag står och kollar ut genom glaset i dörren för jag tänkte att jag skulle se någons skugga eller nått, nu har både jag och Sookie paserat sovrumsdörren nästan helt och DÅ ser jag. Ne, då har en FULL Lars tage sig in i sovrummet.

Tänk vilken vakthund va, Lars kunde öppna dörren nere, ta sig berusad med väskor upp för trappen (han är ju inte direkt spindelmannen när han är full), fortfarande berusad lyckas han ta sig in med väskorna, stänga dörren och sedan ta sig in i sovrummet! Utan att min såkallade vakthund reagerar på ett enda ljud!!! Och när hon väl ser Lars blir hon rädd. Skäller en gång och gömer sig bakom mig, innan hon ser att det är Lars! Bra va? Nu känner man sig vädligt trygg av att ha en Rottweiler/Schäfer till hund.

Visst ser hon livsfarlig ut? Med sina väldigt speciella öron. <3