något som jag har tänkt på ett tag är en kommentar jag fick för ett tag sedan, eller egentligen har kommentaren kommit fler än en gång från samma person. Den här kommentaren stör jag mig på, jag förstår inte för mitt liv hur man kan säga en sån sak... Jag och en annan satt och pratade om skolan, vad man pluggar hemma och stress hit och stress dit. Och då säger den här människan (som för övrigt har barn själv) "ja men du är ju inte mamma på heltid. Det är i alla fall jag"! Med det menade hon att jag inte får tycka det är stressigt eller nått. Eller vad menar hon? Hur kan man tror att man slutar vara förälder bara för att barnet är hos den andra föräldern. Jag slutar då inte vara mamma bara för att Lydia är hos Lars. Och mitt mammahjärta känns nog mer när hon inte är hos mig, alla tankar som far kring i ens huvud."undra just hur det gick på dagis idag? Undra ifall hon sover? Undra om hon har ätit tillräckligt med mat? Undra ifall hon busat mycket idag? Osv osv.. Så den där kommentaren förstår jag inte alls hur man kan säga till någon annan. Jag är alltid mamma och kommer alltid att var mamma på "heltid" även fast min lilla ängel är hos Lars!