Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Vet inte ens varför jag började skriva när jag inte har nått att berätta..
Jag längtar i alla fall till att Lars kommer hit ner. Min älskade bästa fästman som jag uppskattar mycket mer nu än för en vecka sedan. Konstigt det där hur det blir.. När man är ifrån varandra så börjar man uppskatta varandra mer.. Och när man är uppi varandra tar man varandra lite gran för givet. Jag önskar att Lars var här hos mig och höll om mig, kysste mig och strök på mig tills jag somnade. Jag vill bara stå och hålla om han och känna hans varma trygga famn. Jag älskar dig av hela mitt hjärta Lars.
 Jag uppskattar mitt hem i Piteå mycker mer också. Jag är glad att jag bor där, jag trivs där uppe. För så speciellt är det inte i Sundsvall som jag kanske ibland tror när jag längtar hit. Piteå är mitt hem. Piteå är min hemstad. Och det får jag inte glömma när jag drömmer mig bort till Sundsvall.
Sundsvall tillhör mitt gammla liv, mitt slitsamma liv. Piteå står för min framtid, mitt nya hälsosamma liv.

Det blev att jag skrev en del ändå. Nu ska jag krypa ner i sängen och sova med underbara Lydia! Och förhoppningsvis sova längre än 4.
Sovgott!