Pusselbitar
Det känns som om det fortfarande är nerförsbacke. För när det väl lättar lite på trycket i bröstet så kommer det ett nytt. Jag försöker hela tiden att samla massa pusselbitar runt omkring mig för att bli jag igen.
Börjar jag känna mig bättre och gladare, så är det något som dyker upp och drar ner mig igen. Börjar jag komma i fas med skolan så är det något som dyker upp och jag hamnar i ofas igen. Börjar jag ta tag i träningen igen så är det något annat som gör att det inte blir av.
Börjar jag känna mig bättre och gladare, så är det något som dyker upp och drar ner mig igen. Börjar jag komma i fas med skolan så är det något som dyker upp och jag hamnar i ofas igen. Börjar jag ta tag i träningen igen så är det något annat som gör att det inte blir av.
Nu menar jag inte att det händer jätte negativa saker hela tiden men t.ex kommer de migrän eller förkylning som varar flera dagar så jag kan inte plugga, när jag har migrän och är förkyld kan jag inte heller träna. Och eftersom jag hamnar efter i skolan så prioriterar jag inte att träna osv. Det känns som om hela livet är i obalans! Jag får ingen struktur på saker och ting. De där pusselbitarna jag försker att plocka upp blir bara fler hela tiden och det är tärande!
De visade sig idag också att jag räknat heeeelt fel gällande hur många poäng jag har kvar att plugga. Istället för att bli klar i slutet av augusti har jag 5½-6 månader kvar att plugga, och det innebär att jag måste plugga utan CSN för dom veckorna jag har kvar tar slut innan jag blivit klar.
***
Förra veckan hände det en jätte jobbig grej som jag fortfarande inte har kunnat förstå och acceptera, jag vill inte acceptera! Det känns så konstigt och overkligt, och jag får än en gång klart för mig att livet är så skört, och värdefullt!
När jag trött till vila går
och mitt öga sluta får.
Fader låt din ängel då
vänligt vid min sida stå.
Kommentarer
Postat av: Joie
Jag finns här för dig vännen <3
Postat av: Mamman till L & L
Känner igen det där :/ Hoppas det blir bättre snart!
Trackback
