Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för att försöka förklara vad som har hänt.. Jag har bestämt mig för att skriva öppet om det. Men det känns så rörigt och konstigt. Hur beskriver man hur ens liv rasat?

För tre månade sedan var jag gravid. För två månader sedan, tisdagen den 6 december, fick jag ett utomhavandeskap och blev tvungen att operera bort min vänstra äggledare och dom tömde buken på ½ liter blod (från blödningen då min äggledare brast) och läkarna sa att den högra äggledaren såg jättebra ut, det skulle inte alls bli några problem att bli gravid via den högra senare.
Min kropp fattade aldrig att vi avslutade graviditeten så hormonerna steg först, för att 3-4 veckor efter operationen börja sjunka (som dom borde ha gjort samma vecka som operationen).
Två läkare på sunderbyn berättade för mig att jag skulle börja på cellgiftsbehandling då det inte alls var bra att hormonerna fanns kvar. Det var väldigt viktigt enligt dom två läkarna att jag skulle börja med cellgiftsbehandlingen.
När jag då får en tid här i Piteå hos en läkare för att börja med cellgiftsbehandlingen, så tyckte hon att vi skulle "avvakta och se", så jag började aldrig med cellgiftsbehandlingen.

Jag har sedan två månader tillbaka, gått och tagit blodprov varje vecka för att kolla hcg (graviditetshormoner).
Jag har under två månader sagt till flera läkare att jag fortfarande har ont och att jag fortfarande blöder efter operationen men dom läkare jag senast gått till här i Piteå har sagt, "det är normalt" och jag vet ju inte direkt vad som är normalt eller inte efter en operation.

För ca 3-4 veckor sedan började jag få så ont i magen att jag nästan spydde av smärta, jag kunde inte stå upp, inte sitta, inte ligga. Det kom och varade i 1-3 timmar sedan släppte det och vissa dagar blev det så flera gånger. Det kändes precis som krystvärkar, det tryckte neråt och jag fick ont i ryggslutet. Jag ringde naturligtvis en läkare för att kolla upp det och på fredagen den 3 februari, alltså snart två veckor sedan var jag åter igen hos läkaren.

Han (det var en ny läkare, igen) gjorde ett ultraljud, han sa att han inte alls kunde förstå att jag hade så ont så han skickade han hem mig med citodon (smärtstillande).


Tisdagen den 7 februari, fick jag så helvetes ont i magen och det släppte aldrig och citodonen hjälpte inte alls, jag var spyfärdig och svimfärdig så jag kunde som knappt röra mig. Sedan började det trycka under revbenen och när jag la mig ner så tryckte det i axlarna. Det kändes som om att både revbenen och axlarna skulle gå sönder för det tryckte så hårt. Det var flera gånger värre än vad det brukade vara. Men jag tänkte "äh, det är väl normalt, han=läkaren hittade ju inget när jag var där" så jag låg bara hemma och väntade ut det.

Sent på eftermiddagen/tidiga kvällen pratade jag med Emil i telefon (han var i borta den veckan och jobbade) och han övertalade mig att ringa jouren för att bara höra mig för om jag borde åka in eller inte. Så jag ringde jouren, dom sa att jag skulle åka in omedelbart. Jag ringde Lars så han kunde skjutsa in mig och ta Lydia (hon var hos mig). Lars fick nästintill lyfta mig till bilen och in på akuten för jag var så svag i kroppen och det kändes som om att jag skulle svimma och/eller spy vilken sekund som helst. Väl inne på sjukhuset fick jag ett rum och dom tog en massa prover, då var mitt blodvärde på 62 (om jag minns rätt) och då blev det ambulans till sunderbyn.

När jag kom till sunderbyn så undersöktes jag på en gång och dom bestämde för att akut operera mig. Kanske 30 min senare var jag påväg till operations salen.

Det visade sig att jag hade blivit gravid igen och fått ett till utomhavandeskap, då hade min högre äggledare brustit och orsakat en blödning i buken på 1½ liter blod. Så dom var tvungen att operera bort min andra äggledare också. Dagen efter operationen var jag tvungen att få blodtransfusion, 4 påsar blod.

Läkaren sa, att om jag inte åkt in när jag åkte in hade jag nog inte överlevt då blödningen var så stor.
En kvinna har 5 liter blod i kroppen och jag hade en blödning på 1½ liter blod i buken. Det var blodet som hade tryckt på under revbenen och axlarna då de ville ha någonstans att ta vägen.

Hur jag nu blivit gravid igen kan inte läkarna svara på då jag inte haft någon mens eller ägglossning då mina graviditetshormoner aldrig varit nere på 0 från förra gången (graviditeten i december).. Vilket de måste vara för att man ska kunna bli gravid igen.

Och hur läkaren här hemma i Piteå, som jag var sist hos - på fredagen, kunde missa både allt blod i buken och att jag hade utomhavandeskap vet jag inte. Sparken borde han få!

Allt detta har resulterat att jag inte längre kan få barn! Då både mina äggledare blivit bort opererad.

Min läkare i sunderbyn ringde tidigare idag och berättade att hon läst igenom alla mina jounaler och hon hade sett och anmält en avvikelse, så sjukhuset kommer nu att utreda allt..
Jag/vi kommer även att anmäla allt de här till patientnämnden.