Det har varit lättare idag. Har haft besök nästan hela dagen så man har inte hunnit tänka så mycket. Förens nu. Det är farligt att stanna upp och tänka men det kanske är det som verkligen behövs nu. Det går kanske inte att springa ifrån det här. Men det är obehagligt att börja tänka, det känns som om någon står och hoppar på bröstkorgen och jag grips av panik. Jag är så förbannad och ledsen! Varför hände de här liksom?