Den här gången känns det svårare är förra gången. Allt är så orättvis och allt, näst intill allt har rasat samman känns det som. All min ork försvann! Det är svårt att andas. Som Emil sa "Livet känns bara som ett enda stort slag i ansiktet".

Jag blev sjukskriven igen, fast inte lika länge som förra gången, hela nästa vecka ut. Sen ska man tydligen vara frisk fysiskt och psykiskt för att sätta sig i skolbänken och ha all fokus på det...

Jag saknar min man så himla mycket, han är borta och jobbar igen. Men mamma har kommit upp hit till mig, så slipper jag vara själv. Det är skönt!

Jag är så otroligt tacksam för att jag har Lydia!! Jag har världens finaste barn som jag älskar så otroligt mycket!! ♥

Sedan vill jag bara säga till er alla, var tacksam för det ni har, för de barn ni har! När dom är som jobbigas, känn bara ren tacksamhet för att ni ens har barn!