Oduglig
Jag känner misslyckad som kvinna. Jag vet att det kan låta löjligt, men det är så det känns! Man skulle lika gärna kapa av mig de ynka bröst jag har och kalla mig Man. Varje gång den tanken slår mig så känns det lika tungt och ledsamt! Jag är oduglig som kvinnlig!
Jag förstår din tankegång. Men, Sophia, det som har hänt dig är inte ditt fel. Din kvinnlighet har inget alls med det att göra. Även om jag vet precis vad du menar. Min sjukdom gör att jag aldrig får ägglossning själv, jag bär på mer manliga hormoner än vad kvinnor ska göra. Och mindre av de kvinnliga hormonerna. Jag är så okvinnlig som man kan bli, som kvinna. Men jag har accepterat min kropp och mitt liv, det var inget jag valde själv (och inte du heller), jag är född sån. Du hade världens otur.
Alla känslor och tankar får oss att tappa fästet ibland och det är jobbigt att kämpa sig tillbaka. Mitt jobb nu är att ge dig stöd, lyssna och förstå.
Det du skrev i förra inlägget, om ivf, jag är 99,9% säker på att ni två kommer få barn via ivf.
Du klarar det här. Det kommer bli bättre, med tiden. Men det kommer också att vara väldigt jobbigt stundvis.
Tänker på dig. Kram!
