Dom senaste dagarna har varit bättre. Jag är inte alls lika trött och tung i huvudet och det känns en aning lättare att försöka acceptera det som har hänt!
Både min fina man och Lydia har hållt mig uppe och gör fotfästet stabilt! Jag har också ett sånt fantastiskt stöd från en vän som har en liknande situation och det stödet är ovärderligt!!

Jag gruvar mig lite för kommande vecka då både Emil och Lydia är borta och jag är själv hemma. Det kommer finnas så mycket tid och utrymme för tankarna att dyka upp.