Jag vill inte acceptera det här!
Jag har inte känt mig såhär maktlös på hundra år. Det finns INGET som jag kan göra för att påverka allt det som händer just nu. Jag har ingen kontroll alls, och jag är ett kontrollfreak, jag behöver ha kontroll över mig själv! Jag behöver känna att jag kan påverka mig och min situation och jag kan inte göra något just nu! Jag känner mig så otroligt ledsen, tom, maktlös, frustrerad, liten, svag.
Jag får panik, det blir svårt att andas. Jag får ångest. Jag vill inte känna något, jag tänker inte bearbeta det här, jag tänker springa. Sålänge jag springer och fokuserar på annat.. så kanske jag slipper känna!
Jag vill inte acceptera det här! Jag vägrar! DET SKULLE INTE BLI SÅHÄR!!!!!
Sofia! vi måste ses, prata lite..jag vet att vi inte är "tajta" men jag vill att vi ska vara de, för jag gillar dej. hör av dej när du tar tid å ork!
Nej, vad orättvist :-( Och hemskt.. Usch. Det är så svårt att säga att det kommer bli bättre, för det kommer förmodligen bli skitjobbigt rent utsagt. Men vad gör man inte för att söka lyckan? Allt..
Jag förstår att ni vill fortsätta försöka och att det blir på konstgjord väg isf. Det är en känslomässig resa, men man kommer varandra så galet nära, som ni säkerligen gjort under dessa tragiska händelser.
Det kommer lösa sig, men vägen dit är som sagt skitjobbig. Ge dig tid att sörja. Det får man alltid göra!
Jag blir mer och mer öppen om vår barnlöshet och de flesta av våra vänner vet om det. Även våra familjer. Det känns bra.. Jag orkar inte skämmas. Vad har man att skämmas för?
Kram!!
