Jag är fortfarande skärrad över det som hände tidigare idag. Just när man har blivit lugn efter allt som hände för ett tag sen. Det känns liksom som om att livet är emot mig ibland. Eller aaa livet och livet, ja hoppas ni fattar hur jag menar. Men just de här med lägenheten hade jag släppt nu. Det hade lagt sig, jag började tänka "det var spöken" men så händer de där imorse. När ska det vara nog liksom? Jag känner mig inte säker i mitt eget hem. Hur sjukt är inte det???!
Jag vill inte bo i den här lägenheten längre. Jag vill inte tänka på vad som kommer hända nästa gång, ifall alla mina möbler är borta när jag kommer hem eller ifall någon kommer när jag sover, ifall någon är här när jag kommer hem från skolan osv. Mina tankar rullar på till tusen och det är inte kul. Jag tror jag skulle känna mig tryggare under en parkbänk eller nått.

Jag pratade med rawi i sommras om att någon har nyckel hit och dom försäkrade mig om att det går inte om jag nu inte tappat någon och det har jag inte. Men det är ju rätt tydligt att någon har nyckel hit. Och om jag ska byta lås måste jag betala det själv och såna pengar finns inte i min plånbok.
Jag har pratat med rawi idag också och vi kom fram till en lösning, fast den lösningen ligger en bit bort i framtiden. Aja, jag hoppas på det bästa och flyttar till parkbänken så länge!

Inatt sover jag inte hemma.