Inatt när jag gick och la mig började jag gå igenom en pärm som jag tagit med upp från förrådet. Med lite saker sen mååååågna år tillbaka. Jag försökte nog bli en diktskrivare, haha.
Jag satt i sängen och skrattade åt mig själv. Jag strötte på en dikt om mamma om att hon var rund och go och att jag hade två bröder. blablabla. Ja, dåliga var dikterna men jag tycker jag är kung som skrivit dom! För jag vet, att det var så jag höll huvudet uppe där ett tag, vare sig dom är dålig eller bra. Jag andades när jag skrev. Och även fast jag skrattade åt dikterna så fick jag hjärtat i halsgropen då jag stötte på vissa saker som jag totalt förträngt.

Ett smakprov från "mammadikten"
(---) Hon är vacker rund och go, tänker alltid på barnets bästa. Hon städar, fixar mat och grejjar. En sak som hon verkligen vill är att kunna finnas till. (---)

Haha, vad säger ni, ska jag satsa som diktskrivare?