Omgivningens sätt att se på oss.
Dom som är i min ålder ser på vårat förhållande som om att Lars vore en snuskgubbe och att han bara utnyttjar mig.
Dom i Lars ålder ser på vårat förhållande som om att Lars tog hand om två barn - Mig och Lydia.
Dom flesta ser på vårat föhållande i ålder och att det kommer vara slut inom två år.

Man önskar att kärleken inte har med ålder att göra. Man önskar att kärleken är fördomsfri. Och så är det för vissa. Som för mig och Lars. Vi har valt att leva med varandra trots våran åldersskillnad på 24 år. För oss handlar det inte om hur gammla vi är. Det handlar om vad vi känner för varandra, det handlar om det dära lilla pirret i magen, det handlar om hur vi trivs med varandra, det handlar om den kärlek och värme vi känner inombords när vi ser på varandra, när vi rör varandra eller om vi bara är i samma rum som den andra. 

Jag tycker det är så tråkigt att omgivningen (läs:"vänner") ser på mig och Lars som jag beskrivit ovan.. - Lars en snuskgubbe som utnyttjar mig, jag är liten barnrupma som han måste ta hand om. Jag blir arg när jag tänker på det. Och jag blir ännu argare när det är en utav Lars kompisar som jag träffat en gång som dömmer ut mig, och säger att vårat förhållande kommer vara över om två år! För det första så har han bara träffat mig en gång!! Och för det andra har han inget med vårat förhållande att göra!! 
Jag blev så upprörd av att höra Lars nu när han kom hem från sin "poker-kväll" berätta att dom hade haft ett jätte intressant samtal som handlade om mig, min ålder, Lars ålder, vårat förhållande och hur länge det skulle hålla så att jag inte kunde somna.