Jag får alltid min beskärda del av allt. Mångt å mycket förtjänar jag, och det kan jag ta, men någon gräns måste jag faktiskt dra... Jag har själv försatt mig i den situation som jag nu sitter i och många "vänner" valda att lämna min sida och nu när jag börjar komma tillbaka så vill även dessa "vänner" komma tillbaka... Mitt naturliga svar är "Nejtack! jag behöver inte er i mitt liv" och det tänker jag stå fast vid. Jag är hellre några vänner kort och tänker att det är deras förlust, inte min - för det är faktiskt så - deras förlust!!

 

Jag är en sådan vän som gör allt för mina vänner och står vid mina vänners sida trots att jag inte alltid stödjer deras val, men jag står vid deras sida. Det är vänskap för mig.. Men vem vet, det kanske är mycket begärt att förvänta mig detsamma av mina vänner? Men då får det vara så. Jag kommer vara lyckligare i slutändan av det! Lyckligare och med äkta vänner i slutändan. För de vänner jag har kvar, vilket inte är många, dom är riktiga guldklimpar som jag aldrig skulle klara mig utan nu. Ni är ett så otroligt stort stöd för mig när jag behöver det som mest! Tack för att jag har er! 

Jag lyckas alltid göra det jag inte vill. Jag sårar de två i mitt liv som jag minst vill såra. Har varit vaken hela natten och tänkt skit mycket men inte kommit fram till något vettigt... jag har tagit de vackraste som finns och förvandlat de till något oigenkännbart och jag vill inget annat än att de jag rivit ner ska byggs upp och blir sig själv igen!!

jag vill bara att "min" resa ska snabbspolas framåt till slutet och att den här sagan har ett lyckligt slut.