Tänk om

Jag känner mig så instabil så att det är sjukt. Jag håller på att dö en dag medan den andra dagen är som om inget har hänt. Det är utmattande att pendla i humöret som jag gör. Det tar så mycket energi från mig. Jag hade hellre haft en jämn nivå i hur jag mår, inte pendlar från botten till toppen hela tiden.
Det är när jag är ensam som det pendlar mest. Alltså när min man är borta och jobbar, Lydia är hos sin pappa och jag bara är själv hemma. Det finns så mycket utrymme till alla tankar, till alla känslor och alla frågor som ingen jävel kan svara på.
Dessa jävla frågor, det spelar ingen roll ifall jag är själv eller inte, för ingen kan svara på dom ändå. 
Jag har bland annat gått igenom mina jounaler, det jag ville läsa var, vad läkaren som undersökte mig 4 dagar innan jag fick åka akut in till sjukhuset hade skrivit ner, och det är en helt annan beskrivning än vad jag gav han hur jag kände. Han skrev "är inte speciellt öm"..... Och då spydde jag nästintill av smärta, hur fan får han det till "inte speciellt öm"?? Sedan var det fler saker som jag berättade för han och han skrev något helt annat.. Varför gjorde han så?
Och jag fattar inte hur han kunde missa allt! För tänk om, tänk om han inte hade missat allt!!?



Kommentarer

Elaka och spydiga kommentarer tas bort!


Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress/URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0