Panik!

Jag har haft en jätte bra dag idag, jag har som känt mig glad nästan hela dagen, jag har träffat underbara människor som jag tycker om och bara mått allmänt bra. Och nu ikväll satt jag och kollade på en film för att fördriva tiden tills jag skulle lägga mig.

Helt plötsligt får jag vääärldens ångest. Mitt i filmen. Precis som en käftsmäll! Pang! Från ingenstans. Bara sådär.  Sen får jag panik för jag fattar inte vad som händer och på två sekunder jag vet liksom inte ens längre hur man andas. Paniiiik! Jag har förfan glömt hur man andas.??? Allt bara försvann ur mig! Det var så sjukt obehagligt och jag visste som inte riktigt vart jag skulle ta vägen..
Tillslut så lyckas jag samla mig, så jag bestämmer mig för att gå ut med Sookie, jag tänkte att frisk luft skulle inte skada. Det skulle hjälpa mig att samla tankarna och alla känslorna. Men när jag väl kom ut, så blev jag livrädd! Jag blir typ aldrig rädd (för att jag tror på riktigt att jag är tuffast och starkast i världen). Jag vet inte ens vad jag blev rädd för, för det var ingen annan i närheten utan det var bara jag och Sookie. Själv på hela gatan. Inte en bil och inte en människa i närheten. Paniken... andas andas! Fort som fan in och försöka lugna mig igen. Andas mer!

Just nu kan jag inte sätta ett ord på det jag känner. Jag vet som inte riktigt något. Obehagligt är det, jag fattar som inte vad som hände. Jag fattar ingenting.
Jag har nu i alla fall samlat mig litegran, men det ligger som kvar i mig. Jag har inte samma panikpanik, utan nu har det slagit över till oro, jag känner mig ängslig.

Nä, nu får jag gå och ta min medicin så jag kan somna och vakna upp till en bra dag! Lydia kommer imorgon, klockan 7. Nån timmes sömn måste jag få, jag måste få somna så att den här känslan försvinner. Jag måste!



Kommentarer

Elaka och spydiga kommentarer tas bort!


Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress/URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0