Nollställd!
Nu har mannen min åkt iväg och jobbat igen. Saknar han som tusan redan, men en vecka går fort om jag sysselsätter mig med något och inte bara sitter hemma och ältar allt som har hänt och som kommer att hända. Ensam är stark, men ensam är inte starkast!!
Jag tror jag vant mig med tanken nu, att det är såhär det kommer att vara resten av mitt liv. Jag blir inte lika panikslagen varje gång den tanken dyker upp iallafall, eller så har all min ork och energi gått åt. Jag är liksom nollställd! Jag orkar kanske inte bry mig längre??
Jag tror jag vant mig med tanken nu, att det är såhär det kommer att vara resten av mitt liv. Jag blir inte lika panikslagen varje gång den tanken dyker upp iallafall, eller så har all min ork och energi gått åt. Jag är liksom nollställd! Jag orkar kanske inte bry mig längre??
Kommentarer
Postat av: A
Hoppas du hinner med mycket roligt som får dig på andra tankar medans Emil är borta för jobb.
Med tiden kommer du att känna att det är vägen till barn för er två. Du kommer längta tills man börjar med alla mediciner (trots vidriga biverkningar) och ha koll på datum, tider, räkna dagar.. Och när dagen kommer då ni har lyckats garanterar jag en total lycka.
Livet blir så mycket mer värt helt plötsligt. Många kramar! (Länken är helt ok:-)
Postat av: Fröken Solstråle
Hej och välkommen via Amandas länk in i vår lilla bloggosfär=) Vilken oerhörd sorg du varit tvungen att hantera, jag finner inga ord, men nånstans kommer du att komma ut som en lika modig och fin människa som du verkar vara idag, fast kanske med ett syskon genom IVF?
kramar till dig
Trackback
