IVF
På onsdag är det ett år sedan jag blev steril och det är fortfarande lika ofattbart, att Jag är steril!
På IVF fronten här hemma händer det inget, efter färsk-försöket i oktober-novmber (som inte lyckades) har jag inte haft orken att fortsätta med frys-försöket.
Jag är bara rädd, att inte det heller ska fungera. För förra gången var ALLT perfekt, de var som gjort för att de skulle lyckas men så vart det inte.
Jag svarade bra på hormonbehandlingen, vi fick avbryta den tidigare än planerat för att jag tog emot hormonerna så bra, vi fick ut 18 stycken ägg, 18!!!! Det är mycket mer än det "normala".. 7ägg blev befruktade och om jag kommer ihåg rätt så gick 5 st ägg vidare till långtidsodling. (Fråga mig inte vad det betyder, för det vet jag inte förutom att det var bra.) Vi satte in ett ägg som hade utvecklats bra och allt såg så positivt ut, men det ville inte fastna. Först kände jag mig gravid, Emil märkte av ett annat humör och från ena dagen till den andra gick allt dedär över. Det bara kändes i hela kroppen att jag inte var gravid.. Och mycket riktigt så fick jag min mens, innan jag skulle testa mig.
Vi fick i alla fall 1 ägg kvar till frysen, som ligger där och väntar på oss. När vi ska göra det har vi nog ingen aning om själva men jag vill hålla det hos oss när vi väl gör det, så jag slipper alla frågor om hur det går. Så vi får se när det blir att ni får veta något!
Ta ansvar för dig själv och din utveckling
Saker och ting förändras i livet i och med att man själv lever och själv utvecklas och det är väl bra det! Alla förändringar är ju inte alltid bra men ibland kommer det en sån förändring som faktiskt inte kan innebära negativitet.
Fast sen beror det ju på hur man väljer att se på saken och hur man själv väljer att hantera det. För trots allt - det är ju bara Du själv som kan kontrollera hur du hanterar ditt liv och hur du väljer att leva det.
Ibland kommer det saker som gör att ditt liv kastas omkull och det inte alls blir som man velat eller ens kunnat tänka sig och som blir jätte svårt att hantera och ta kontroll över. Som t.ex. att jag blev steril på grund av någon annans misstag. Jag kan inte göra något åt att det blev som det blev, jag kan inte förändra det eller ta kontroll över det. Men det jag kan ta kontroll över är hur jag hanterar allt! Och det har inte varit lätt, jag har, och gör fortfarande det, grävt ner mig i allt dehär. Jag har inte kommit långt i den process som det innebär att lära mig hantera det faktum att jag är steril. Men det får inte ta överhand, jag kan inte lägga mig ner och dö bara för att det är jobbigt, jag måste fortsätta arbeta med att ta kontroll över livet i just den här grejen. Det är de enda jag kan göra och arbeta mig framåt och fortsätta vilja utvecklas och förändra mitt tankesätt kring allt.
Eller som dethär med att jag är sjuk hela tiden, det är inte heller något som jag kan kontrollera, men jag kan välja att ta det på olika sätt. Jag kan gräva ner mig, vilket jag också gjort, för att sedan ta kontroll över det jag kan och försöka påverka det faktum att jag är sjuk hela tiden - genom att börja äta bättre, röra på mig mer (nu menar jag ta mig ut även fast jag är sjuk för att få frisk luft), äta mer vitaminer osv. Det är de jag kan göra för att försöka förändra att jag är sjuk hela tiden..
Sedan om man kan göra mer eller mindre med varje grej som kommer upp är en helt annan femma, huvudsaken är att du försöker ta kontroll över en liten del av det du kan.
Ingen annan i grund och botten kan påverka mig i hur jag väljer att leva mitt liv, det är det bara jag som kan. Det är bara jag som kan kontrollera mina handlingar och ta ansvar för de konsekvenser som kan uppstå. Ingen annan!
Sjuk i 1 år
Varning för bitter-inlägg!
När jag ser tillbaka på det år som har varit kan jag inget annat säga än vilket jävla skit år som gått! Det finns väl inget som har gått bra känns det som.
När jag ser tillbaka på det år som har varit kan jag inget annat säga än vilket jävla skit år som gått! Det finns väl inget som har gått bra känns det som.
Jag har under 1 års tid varit sjuk. Första tiden var jag sjuk i nästan 7 månader innan jag fick hjälp och då kom vi fram till att jag har kronisk bihåleinflammation.. 'Hej kortison-nässprey varje dag!' Och ja, jag tar det fortfarande för annars kommer det tillbaka! Innan jag fick hjälp med det hade jag ätit 2 penicillin kurer och 3 eller 4 kortison kurer. När dom kom fram till att jag har kronisk bihåleinflammation var det juli månad.
Därefter, har mina förkylningar fortsatt att avlösa varandra, dock utan att bihålerna håller på att gå sönder. Vilket har varit otroligt skönt! Men jag kan inte säga att jag har varit frisk i mer än 3 veckor åt gången sen förra julen. Och det fortsätter att avlösa varandra. För i september-oktober så börja jag få yrsel. Riktig jobbig yrsel som håller i sig mer än en vecka åt gången och den blir värre och värre för varje dag som går och sen, helt plötsligt försvinner den. Detta trodde läkaren var lägesyrsel, alltså kristallsjukan. Men det har ju visats sig att det inte är det och dom (läkarna) vet inte alls vad det beror på. Så det bara fortsätter.
Sen i december så har jag börjat få kallsvettningar, med eller utan feber. Så nu är jag förkyld jämt, med yrsel och kallsvettningar. Och jag är så otroligt less på att vara sjuk, innan dethär året var jag aldrig sjuk. En gång varannat år kanske jag var sjuk då men nu är det heeeela tiden och det är så otroligt tröttsamt. Och allra helst då Emil är borta och jobbar på veckorna och jag mår skit dåligt, för jag kan ju inte lägga mig i sängen och självdö utan allt annat måste ju fixas av mig...
Nu har jag den underbara turen att jag har otroligt fina vänner till grannar som hjälper mig mycket med Sookie bland annant när jag är sjuk men det är inte så det ska behöva vara. Jag ska inte behöva vara sjuk hela tiden.
Och bara för att tillägga, så är jag ju en jävel på att ramla och slå mig själv också, så det har också bidragit till att jag har varit "sjuk" eller sängliggandes. Jag måste vara världens mest otursamma människa! Och jag har svårt att tro att jag kan få mer otur och mer oflyt än vad jag haft de senaste året. Fast samtidigt, det är mig vi pratar om. Dehär året kommer vara exakt likadant om inte värre än förra året.....
Avslutat skolan
Jag har precis lagt mig i sängen med datorn och glor lite på Criminal Minds medan jag skiver här, sedan ska jag börja se Fringe. Antar att det blir ett matarontittande eftersom min braiga medicin är slut, eller jag har medicin men den tycker jag är så obehaglig så att den vill jag inte ta, så då får jag ta att jag är vaken hela natten..
För den som inte vet och är nyfiken, så har jag avslutat/pausat studierna för ca en månad sen. Tanken är att jag ska skaffa ett jobb istället för att ta upp studierna på heltid och när jag väl har ett jobb så ska jag läsa en kurs åt gången på lite längre tid. Jag känner att det var ett jätte bra beslut, för skolan har verkligen varit en negativ grej i mitt liv på sista tiden, på grund av många anledningar..
18 Juli
Det var ett tag sedan jag skrev. Jag har inte vetat vad jag ska skriva och jag vet väl egentligen inte nu heller vad jag ska skriva, bara att jag ville skriva något....
Mycket har hänt på sista tiden men samtidigt har inget hänt. Vardagen rullar på men jag står still. Ibland rör jag mig lite framåt för att sedan ramla flera steg bakåt igen.
Jag har i alla fall nu i veckan gjort några beslut som jag tror och hoppas kommer vara bra för mig, så att jag kan bli jag igen, så att jag kan gå framåt istället för bakåt. Det känns som om att jag har flytt ifrån något och det har jag antagligen gjort, för det har varit för jobbigt att hantera och kontrollera. Men nu... nu hoppas jag på en vändning!
Jag har också varit sjuk (förkylning, feber, stämbandsinflammation osv) nu i tre månader och idag, tredje gången jag var hos läkaren, fick jag hjälp. Jag fick medicin mot kronisk bihåleinflammation plus att dom tog en massa prover för att kolla mitt imunförsvar osv, för att se varför jag är så mycket sjuk. Så det känns bra, förhoppningsvis är jag frisk om 10 dagar..
Jag har också varit sjuk (förkylning, feber, stämbandsinflammation osv) nu i tre månader och idag, tredje gången jag var hos läkaren, fick jag hjälp. Jag fick medicin mot kronisk bihåleinflammation plus att dom tog en massa prover för att kolla mitt imunförsvar osv, för att se varför jag är så mycket sjuk. Så det känns bra, förhoppningsvis är jag frisk om 10 dagar..
Nä nu ska jag ta och gå och lägga mig bredvid Lydia som sover i vår säng inatt :) (varje natt när Emil är borta och jobbar). Världens bästa, underbaraste lilla flicka! Hon kan för övrigt läsa ett ord. Lars visade mig det tidigare idag, han skrev ett ord på en lapp och frågade sedan Lydia vad det stod, då ljudade hon några av bokstäverna sedan läste hon ordet. :D Ordet var "bajskorv".. Då har hon och Lars tränat på att läsa det ordet. :) (Det kommer för övrigt från en barnbok, där en kanin säger 'bajskorv' hela tiden. :P )
Trött på livet!
Jag har noll rutiner. NOLL!
Pusselbitar
Det känns som om det fortfarande är nerförsbacke. För när det väl lättar lite på trycket i bröstet så kommer det ett nytt. Jag försöker hela tiden att samla massa pusselbitar runt omkring mig för att bli jag igen.
Börjar jag känna mig bättre och gladare, så är det något som dyker upp och drar ner mig igen. Börjar jag komma i fas med skolan så är det något som dyker upp och jag hamnar i ofas igen. Börjar jag ta tag i träningen igen så är det något annat som gör att det inte blir av.
Börjar jag känna mig bättre och gladare, så är det något som dyker upp och drar ner mig igen. Börjar jag komma i fas med skolan så är det något som dyker upp och jag hamnar i ofas igen. Börjar jag ta tag i träningen igen så är det något annat som gör att det inte blir av.
Nu menar jag inte att det händer jätte negativa saker hela tiden men t.ex kommer de migrän eller förkylning som varar flera dagar så jag kan inte plugga, när jag har migrän och är förkyld kan jag inte heller träna. Och eftersom jag hamnar efter i skolan så prioriterar jag inte att träna osv. Det känns som om hela livet är i obalans! Jag får ingen struktur på saker och ting. De där pusselbitarna jag försker att plocka upp blir bara fler hela tiden och det är tärande!
De visade sig idag också att jag räknat heeeelt fel gällande hur många poäng jag har kvar att plugga. Istället för att bli klar i slutet av augusti har jag 5½-6 månader kvar att plugga, och det innebär att jag måste plugga utan CSN för dom veckorna jag har kvar tar slut innan jag blivit klar.
***
Förra veckan hände det en jätte jobbig grej som jag fortfarande inte har kunnat förstå och acceptera, jag vill inte acceptera! Det känns så konstigt och overkligt, och jag får än en gång klart för mig att livet är så skört, och värdefullt!
När jag trött till vila går
och mitt öga sluta får.
Fader låt din ängel då
vänligt vid min sida stå.
Raseriutbrott
I dag fick jag ett raseriutbrott på sjukhuset. Dom är ju så korkade så jag blir tokig!! Jag var så arg så jag inte kommer ihåg riktigt vad jag sa, men jag skrek nog lite, sen grinade jag, och skrek lite till. Det slutade med att jag sa tack, för hon lyssnade tillslut och fixade allt.
Jag tror inte att jag är så speciellt populär nu på den avdelningen.. Men det skiter jag i, dom fixade de dom skulle och då är jag nöjd!
Men att man ska behöva skrika och grina för att dom ska lyssna på vad man har att säga!
Jag tror inte att jag är så speciellt populär nu på den avdelningen.. Men det skiter jag i, dom fixade de dom skulle och då är jag nöjd!
Men att man ska behöva skrika och grina för att dom ska lyssna på vad man har att säga!
Jag är med i tidningen
Här mamma är tidningarna som skrivit om det..
MEN ÄR DU FRISK NÅNGONSTANS?
ÅHHHH! jag är så upprörd nu så att jag håller på att gå sönder!!!
Jag har en ny lärare i min nya kurs 'etik och livsfrågor' och min lärare är ett slag för sig själv!!
Eftersom jag läser denna kurs på distans får jag för varje vecka "lektioner" och dessa lektioner tar upp de sidor jag behöver läsa och det jag ska arbeta med under veckan, för att klara inlämningsuppgiften. Enkelt eller hur?
Men uppenbarligen är det inte så enkelt, en vecka, så skulle jag läsa om möten med olika religioner i vården. Och enbart de.
Två av frågorna var personliga, dom var ställd "1. hur skulle du vilja bli bemött i en situation som berör sorg, död etc?" och "2. Hur ser du på din omvärld utifrån olika synsätt, referensramar etc?"
Dessa två frågor svarar jag ju naturligtvis på ett personligt plan, alltså hur JAG skulle vilja bli bemött och hur JAG ser på MIN omvärld. Logiskt eller hur?
Till de hör då att på dessa frågor, får jag i kommentar av läraren till fråga 1. "Du ger ett personligt svar. Men frågan gäller mer om hur man i allmänhet skall bemöta människor i just frågor om död och sorg. Den sörjande/döende skall stå i centrum."
Kommentaren till fråga 2. "Frågan gäller hur olika synsätt finns bland människor, hur just en enskild person kan se på vissa saker helt annorlunda än en annan människa. I och för sig kan människan ha förutfattad mening, som du säger. Men det är en annan sak. T.ex. den ena är religiös, den andra är det inte. Olika teorier finns om människosyn."
Så jag mailar henne och tycker som att kommentarerna hon skrivit inte stämmer överens med själva frågan och mitt svar, då frågan var utformad i DU form.
Hon tyckte då att jag jag borde ha tänkt längre och använda mig av kurs boken och det borde jag ha förstått att jag skulle ha gjort. Hon menar också att på fråga 2 så borde jag ha förstått att synsätt, var "vad finns det för olika människosyner" och med referensramar så borde jag ha förstått att det var olika psykologiska perspektiv... Och hänvisar en gång till, till kurs boken och att jag borde ha lutat mig mot den "för kurs boken tar upp vilka människosyner de finns"..
Så jag mailar henne och tycker som att kommentarerna hon skrivit inte stämmer överens med själva frågan och mitt svar, då frågan var utformad i DU form.
Hon tyckte då att jag jag borde ha tänkt längre och använda mig av kurs boken och det borde jag ha förstått att jag skulle ha gjort. Hon menar också att på fråga 2 så borde jag ha förstått att synsätt, var "vad finns det för olika människosyner" och med referensramar så borde jag ha förstått att det var olika psykologiska perspektiv... Och hänvisar en gång till, till kurs boken och att jag borde ha lutat mig mot den "för kurs boken tar upp vilka människosyner de finns"..
Till saken hör då, att dessa saker var inget som jag "skulle" läst om. Jag skulle läsa sidorna 6-25 den veckan för att sedan arbeta med min inlämningsuppgift. Enbart dessa sidor!
Dessa sidor hon pratar om, är 26-57 och det är en senare inlämningsuppgift som tar upp dom. Den inlämning som jag pratar om är inlämning 2. De sidor hon ville att jag skulle luta mig emot och ha svarat utefter tillhör inlämning 3. Alltså sidor som jag inte "ska" ha läst när jag gör inlämning 2.
Så då mailade jag henne igen, och sa att jag eftersom jag läser distans så förlitar jag mig på att "lektionern" tar upp sådant som jag ska göra under en vecka, och sådant som gör att jag klarar av inlämningsuppgiften. För jag kan ju omöjligt sitta och läsa hela boken till varje inlämning bara för att vara säker på att kunna svara rätt, trots att lektionerna säger att jag "bara" behöver läsa vissa sidor.
Dessa sidor hon pratar om, är 26-57 och det är en senare inlämningsuppgift som tar upp dom. Den inlämning som jag pratar om är inlämning 2. De sidor hon ville att jag skulle luta mig emot och ha svarat utefter tillhör inlämning 3. Alltså sidor som jag inte "ska" ha läst när jag gör inlämning 2.
Så då mailade jag henne igen, och sa att jag eftersom jag läser distans så förlitar jag mig på att "lektionern" tar upp sådant som jag ska göra under en vecka, och sådant som gör att jag klarar av inlämningsuppgiften. För jag kan ju omöjligt sitta och läsa hela boken till varje inlämning bara för att vara säker på att kunna svara rätt, trots att lektionerna säger att jag "bara" behöver läsa vissa sidor.
Till svar får jag då "Kära Sophia!
Dina frågor gäller exaktheten i anvisningarna, att hänvisningarna för en vecka tas upp då och inte annan vecka, och liknande inlärningsproblem. Jag tror att det bästa för din inlärning är att lära innehållet och sedan se frågan när lektionen kommer gällande just det temat, som en underordnad fråga. Då tror jag din inlärning blir bäst.
När allt kommer omkring är det ju en liten bok och du hittar lätt i den. Och texten som skall läsas är inte så stor, så du kommer lätt ihåg det inlärda, även om det skulle råka vara så att text och lektion inte är helt exakt samordnat.
Jag är förstås mycket tacksam för dina iakttagelser, som kan vara till hjälp i framtiden.
Fråga gärna tidigare inför nästa uppgift, om det är något du inte förstår."
Dina frågor gäller exaktheten i anvisningarna, att hänvisningarna för en vecka tas upp då och inte annan vecka, och liknande inlärningsproblem. Jag tror att det bästa för din inlärning är att lära innehållet och sedan se frågan när lektionen kommer gällande just det temat, som en underordnad fråga. Då tror jag din inlärning blir bäst.
När allt kommer omkring är det ju en liten bok och du hittar lätt i den. Och texten som skall läsas är inte så stor, så du kommer lätt ihåg det inlärda, även om det skulle råka vara så att text och lektion inte är helt exakt samordnat.
Jag är förstås mycket tacksam för dina iakttagelser, som kan vara till hjälp i framtiden.
Fråga gärna tidigare inför nästa uppgift, om det är något du inte förstår."
Vad fan är det hon antyder? Att jag har inlärningsproblem? Nä, men det är ju därför jag får så bra betyg utan att anstränga mig, för att jag har inlärningsproblem.. Eller?
Det är hon som har gjort fel. Det är hon som har kommenterat arbetet fel, i och med att hon kommenterat saker som inte ens hör till själva veckan, det är hon som har kommenterat saker som kursen SENARE tar upp.
Det är hon som har gjort fel. Det är hon som har kommenterat arbetet fel, i och med att hon kommenterat saker som inte ens hör till själva veckan, det är hon som har kommenterat saker som kursen SENARE tar upp.
Eller vad är det hon menar? Att jag ska läsa hela boken bara för att vara säker? Tror hon att jag inte har något liv? Och hur mycket tid tror hon att jag har?
"Nä Lydia, du får leka själv, sen får du laga din egen mat och du kan gå ut med Sookie också, för mamma måste läsa hela den här boken bara för att mammas skola inte har en kunnig lärare, och för att mammas skola inte kan skriva rätt i lektioner och inlämningsuppgifter." JA men det var ju en bra plan!!
"Nä Lydia, du får leka själv, sen får du laga din egen mat och du kan gå ut med Sookie också, för mamma måste läsa hela den här boken bara för att mammas skola inte har en kunnig lärare, och för att mammas skola inte kan skriva rätt i lektioner och inlämningsuppgifter." JA men det var ju en bra plan!!
Nä jag känner mig så arg så att jag skriver onödiga grejer så jag avslutar här. Vilket fall som helst så kommer jag anmäla denna lärare till skolnämden eller vart jag nu ska vända mig!
Ännu mer sömn.
Jag har fortfarande inte tagit tag i sömnen. Men jag räknade ut att jag ska ligga i sängen 5 timmar, inte mer eller mindre, somnar jag på timme 4 måste jag ändå kliva upp timme 5. Anledningen till att jag inte tagit tag i det är för att det känns så otroligt jobbigt! Men, efter någon veckas tänkande så har jag börjat tagga om för de här med sömndagboken.
Jag har oftast ett hemskt morgonhumör. Jag vaknar arg, trött och irriterad! Utan att någon säger nått är jag arg. Och jag är alltid jävligt trött! Hela tiden, även fast jag sover in på dagen och får rätt antal timmar sömn är jag trött. Jag ser aldrig någon glädje i att faktiskt kliva upp och göra saker när jag vaknar, jag är helt glädjelös och ser ingen som helst anledning till att kliva upp...
Men för några veckor sedan fick jag en ny medicin, en lite starkare som jag kunde ta dom dagar jag inte har sovit något alls nästan. Den är jävlat underbar! På riktigt! Jag har inte somnat så fort på jag vet inte hur länge och jag har vaknat utvilad och de vet jag inte ens sist de hände. Och jag vaknar glad! Det är härligt att vakna! Jag längtar till nästa dag jag får vakna glad.
Och när jag då sedan har tagit min "vanliga" medicin så återgick jag till att vara trött, arg och irriterad! Ser ni sambandet? Vilket fall som helst, har jag beslutat, att jag inte ska äta min vanliga medicin nå mer. För som jag blir på morgonen efter jag tagit den är inte kul, plus att jag inte somnar speciellt mycket fortare av den. Det tar fortfarande flera timmar att somna. Så jag kan lika gärna vara utan den!
Då tänkte jag att jag kan ju kombinera, de här med sömndagboken och min andra medicin. Om jag ligger i sängen 5 timmar per natt i 5-6 dagar, så kan jag ta min medicin den 7 dagen. Det borde ju bli en bra kombo? Äh, vad vet jag. Jag hade i alla fall tänkt testa det. Hellre testa de här, än att vara arg och glädjelös på morgonen.
Sömnen
De blev aldrig att vi gjorde en anmälan om allt igår, utan vi bokade en egen tid för det så vi bara ska konsentrera oss på anmälan. Men mötet igår blev ändå givande, fast det är det ju alltid. Hon hade sökt upp en massa information om sömn, som jag inte hittat själv, och det verkar vara ett jätte bra sätt för att lära mig att sova vissa tider, och att lära mig/kroppen att somna, så jag ska gå in i det helhjärtat och försöka med det i några månader sen får vi se ifall det fungerar. :) Det tar nämligen någon månad innan man lärt kroppen att fungera som "normalt". Det ingår även att jag måste skriva en sömndagbok varje dag för att kunna hålla koll på hur sömnen förändras. Den första veckan ska jag bara skriva ner hur jag sover utan att göra något åt det, för att sedan räkna ut hur många timmar jag ligger i sängen jämnför med hur många timmar jag faktiskt sover. T.ex. om jag ligger i sängen 9 timmar per natt men sover bara 5 timmar. Så ska jag sedan ändra så att jag bara ligger i sängen 5 timmar, alltså från exempelvis 12 till 5 på natten, och oavsett hur jag sovit och när jag somnat ska jag kliva upp då.
Jag tror på att de här kommer att fungera, för jag vill inte äta medicin större delen av livet, vilket jag nästan gjort hittills. :/ Och det är skönt att hon(kuratorn) verkligen försöker hjälpa mig, för hittills har alla läkare bara ryckt lite på axeln och skrivit ut medicin, trots att jag bett om annan hjälp för att kunna somna, som t.ex. åka på en sömnkliniken.
Irriterande!!!!
Jag känner mig så irriterad just nu, på min svenska lärare.. Min svenska c uppsats som jag skrev för ett tag sedan. Man får ju lämna in dom en gång för bedömning sedan får man tillbaka den med lärarens åsikter om arbetet - för att man ska kunna utveckla arbetet till ett så bra betyg som möjligt.. Jag gjorde ju det för ett tag sedan, och läraren var jätte imponerad av mitt arbete. Hon var väääääldig imponerad av uppsatsen, och allrahelst efter som det var en C- uppsats. Hon frågade vilket betyg jag var ute efter och jag svarade "mvg, minst vg." Läraren svarade då att om jag ändrade lite, så var det helt klart ett rätt betyg. De enda jag skulle göra om var framsidans utseende, hur jag lagt in källor på och jag skulle förlänga slutdiskussionen. Det var allt, jag skulle inte ändra något annat.. NADA!
Jag ändrade det läraren hade påpeckat, lämnade in den och tidigare idag så hade jag en träff med henne angående dehär. Hon hade såå mycket att anmärka och tyckte att jag skulle ha ändrat de och de. Det var en massa nya saker som det var fel på. Så hon satte betyget G.
Jag gick iväg och drack kaffe, tänkte på allt som nyss hade hänt, sedan gick jag tillbaka till henne, för jag vart förbannad med tanke på vårt tidigare möte. Och förklarar det för henne, att på vårt tidigare möte sa hon helt andra saker och inte alls att jag skulle ändra dittan och dattan. Det fanns inte ens med i en anmärkning i uppsatsen när jag fick tillbaka den (första gången) och att jag hade gjort det hon hade påpeckat och tyckt jag skulle ändra på. DÅ då skyller hon på att jag haft det mycket just nu.
Jag gick iväg och drack kaffe, tänkte på allt som nyss hade hänt, sedan gick jag tillbaka till henne, för jag vart förbannad med tanke på vårt tidigare möte. Och förklarar det för henne, att på vårt tidigare möte sa hon helt andra saker och inte alls att jag skulle ändra dittan och dattan. Det fanns inte ens med i en anmärkning i uppsatsen när jag fick tillbaka den (första gången) och att jag hade gjort det hon hade påpeckat och tyckt jag skulle ändra på. DÅ då skyller hon på att jag haft det mycket just nu.
Får man ens göra så? Inte skylla på att jag haft de mycket på sista tiden även fast det är gode jävla fräkt, men att säga efter första bedömningen att uppsattsen är väldig bra och att det inte alls skulle vara nå svårt att nå ett högre betyg. Att det bara var småsaker som skulle ändras. Och sedan, efter att jag gjort de ändringar hon påpeckat, säga något helt annat och "hitta" nya saker att anmärka på...?
Ja, jag är ju inte den som ger mig om jag tycker att det blivit något fel, så det slutade med att jag fick "en till chans" att göra om allt de nya hon hade hittat som fel. Men det är ändå JÄVLIGT irriterande!
Ja, jag är ju inte den som ger mig om jag tycker att det blivit något fel, så det slutade med att jag fick "en till chans" att göra om allt de nya hon hade hittat som fel. Men det är ändå JÄVLIGT irriterande!
Den bild till höger är den nya bedömningen.. Och bild till vänster är den gammla bedömningen.
Det är helt två olika bedömningar. Då på den första står det bara en massa bra saker, och lite kritik mot hur jag lagt in källorna. På den andra är det en massa saker som jag skulle ha tänkt på, utvecklat och ändrat på. Som inte ens står med i den första bedömningen. Får man på riktigt ändra sådär? Alltså göra två heeeeelt olika bedömningar, gjord av en och samma lärare, om EN OCH SAMMA uppsats med bara ca två veckors mellanrum?
Det är helt två olika bedömningar. Då på den första står det bara en massa bra saker, och lite kritik mot hur jag lagt in källorna. På den andra är det en massa saker som jag skulle ha tänkt på, utvecklat och ändrat på. Som inte ens står med i den första bedömningen. Får man på riktigt ändra sådär? Alltså göra två heeeeelt olika bedömningar, gjord av en och samma lärare, om EN OCH SAMMA uppsats med bara ca två veckors mellanrum?
Tänk om
Jag känner mig så instabil så att det är sjukt. Jag håller på att dö en dag medan den andra dagen är som om inget har hänt. Det är utmattande att pendla i humöret som jag gör. Det tar så mycket energi från mig. Jag hade hellre haft en jämn nivå i hur jag mår, inte pendlar från botten till toppen hela tiden.
Det är när jag är ensam som det pendlar mest. Alltså när min man är borta och jobbar, Lydia är hos sin pappa och jag bara är själv hemma. Det finns så mycket utrymme till alla tankar, till alla känslor och alla frågor som ingen jävel kan svara på.
Dessa jävla frågor, det spelar ingen roll ifall jag är själv eller inte, för ingen kan svara på dom ändå.
Jag har bland annat gått igenom mina jounaler, det jag ville läsa var, vad läkaren som undersökte mig 4 dagar innan jag fick åka akut in till sjukhuset hade skrivit ner, och det är en helt annan beskrivning än vad jag gav han hur jag kände. Han skrev "är inte speciellt öm"..... Och då spydde jag nästintill av smärta, hur fan får han det till "inte speciellt öm"?? Sedan var det fler saker som jag berättade för han och han skrev något helt annat.. Varför gjorde han så?
Jag har bland annat gått igenom mina jounaler, det jag ville läsa var, vad läkaren som undersökte mig 4 dagar innan jag fick åka akut in till sjukhuset hade skrivit ner, och det är en helt annan beskrivning än vad jag gav han hur jag kände. Han skrev "är inte speciellt öm"..... Och då spydde jag nästintill av smärta, hur fan får han det till "inte speciellt öm"?? Sedan var det fler saker som jag berättade för han och han skrev något helt annat.. Varför gjorde han så?
Och jag fattar inte hur han kunde missa allt! För tänk om, tänk om han inte hade missat allt!!?
Jag har blivit en diskmaskin
Jag är trött på att vara ledsen, tom, förtvivlad och arg!
Jag tycker inte om att gräva ner mig i saker och ting, vilket jag tycker att jag inte gjort heller. Så jag håller mig över ytan nästan hela tiden men ibland brister det bara. Jag orkar inte längre, Jag är inte känslokall och jag är inte gjord av sten som tål hur mycket som helst.. Jag känner mig så jävla tom, ledsen och förbannad över allt som har hänt! Men det känns som om att jag måste le och vara glad, för alla andras skull. Det känns som om det förväntas av mig att inte vara ledsen, att jag inte ska känna alla de känslor jag känner. Jag måste "vara stark". Jag har inte tid med att känna saker. Allt runt omkring stannar inte upp bara för att jag inte orkar kliva ur sängen.
Och jag kan inte förklara för folk så att dom förstår hur jag mår. Jag vet inte vad jag ska säga för att ni ska förstå! Jag hittar inte orden när jag ska prata om det, och om jag försöker prata om det så kommer det oftast så idiotiska kommentarer som inte alls är en tröst, utan det blir snarare som om att allt jag upplever, de som jag varit med om, blir som "ett vardagsproblem" och man rycker lite på axlarna. Ungefär som om det är en jävla diskmaskin som gått sönder. Jag har blivit en trasig diskmaskin.
Börja i tid
Eftersom jag är sämst på att börja studera i tid till en uppgift så ligger jag lite efter nu. Egentligen inte så mycket men jag tydligen skulle se en film och det hade jag inte räknat med. Annars är jag klar med uppgiften, förutom att jag ska skriva lite om en film.
Så min plan om att börja studera filosofi nu sprack, menmen, jag får ligga i sängen och läsa lite senare efter att jag sett klart filmen. :) Nu blev den klar så jag ska ta och börja se den nu så att det inte blir allt för sent.
Lär av gårdagen, lev i nuet och dröm om framtiden!
Jag trodde den här veckan skulle gå fort men jag saknar min fina underbara man mer än någon annan tidigare vecka. Missförstå mig inte nu, jag saknar han varje vecka han åker bort men just den här veckan känns extra mycket! Det är extra-extra tomt här hemma trots 4 stycken djur.. På fredag kommer lilla älsklingen hit och då brukar ju tiden bara springa förbi, sen kommer min man hemma på måndag!
Småförkyld har jag också blivit, så det är extra synd om mig som måste vara själv. Sen kan jag inte träna om jag är förkyld så det suger extra hårt.. :/
Annars trots ensamheten (veckorna Emil är borta och jobbar) och ångesten på kvällarna/nätterna så mår jag allmänt bra. Jag är bra på att vända en negativ situation till något positivt och göra det bästa utav det jag har. (Efter att jag deppat över det ett tag.)
Livet kommer alltid att rulla på framåt och det kommer alltid att fortsätta hända saker som man inte har någon kontroll över och jag kommer alltid att lära mig av allt som händer och utvecklas framåt.
Börja om att träna igen
Det var ett tag sedan jag skrev nu så jag tänkte passa på nu medan jag är själv hemma att skriva lite.
Veckan som har varit har ju min fina Emil varit hemma och veckan har vara sprungit förbi och har varit full med en massa grejer att göra.
Imorse åkte han igen men antagligen kommer denna vecka springa förbi också då jag har lite att plugga. Inte alls någe mycket. En inlämning och plugga för ett slutprov i filosofi - utan några som helst instuderingsfrågor. Som om filosofi inte var luddigt nog, aja jag får ta och dumläsa hela boken och hoppas att något fastnar. :)
Sedan ska jag komma igång med träningen också, gymkortet har bara legat och samlat damm nu under några veckor men jag känner mig bättre i kroppen så jag ska ta och börja om att träna i veckan. Jag har gått upp några kilon nu när jag "varit gravid" och spräckt några byxor när jag skulle ta på mig dom. :P Menmen, de går fort att komma i form igen, sedan ska jag ta och köpa mig ett par springskor så jag kan börja springa ute.. De blev inte alls något förra sommaren så jag hade fel skor och fick benhinneinflammation, sen så tog jag aldrig tummen ur... och köpte mig några bra.. :/
Panik!
Jag har haft en jätte bra dag idag, jag har som känt mig glad nästan hela dagen, jag har träffat underbara människor som jag tycker om och bara mått allmänt bra. Och nu ikväll satt jag och kollade på en film för att fördriva tiden tills jag skulle lägga mig.
Helt plötsligt får jag vääärldens ångest. Mitt i filmen. Precis som en käftsmäll! Pang! Från ingenstans. Bara sådär. Sen får jag panik för jag fattar inte vad som händer och på två sekunder jag vet liksom inte ens längre hur man andas. Paniiiik! Jag har förfan glömt hur man andas.??? Allt bara försvann ur mig! Det var så sjukt obehagligt och jag visste som inte riktigt vart jag skulle ta vägen..
Tillslut så lyckas jag samla mig, så jag bestämmer mig för att gå ut med Sookie, jag tänkte att frisk luft skulle inte skada. Det skulle hjälpa mig att samla tankarna och alla känslorna. Men när jag väl kom ut, så blev jag livrädd! Jag blir typ aldrig rädd (för att jag tror på riktigt att jag är tuffast och starkast i världen). Jag vet inte ens vad jag blev rädd för, för det var ingen annan i närheten utan det var bara jag och Sookie. Själv på hela gatan. Inte en bil och inte en människa i närheten. Paniken... andas andas! Fort som fan in och försöka lugna mig igen. Andas mer!
Just nu kan jag inte sätta ett ord på det jag känner. Jag vet som inte riktigt något. Obehagligt är det, jag fattar som inte vad som hände. Jag fattar ingenting.
Jag har nu i alla fall samlat mig litegran, men det ligger som kvar i mig. Jag har inte samma panikpanik, utan nu har det slagit över till oro, jag känner mig ängslig.
Nä, nu får jag gå och ta min medicin så jag kan somna och vakna upp till en bra dag! Lydia kommer imorgon, klockan 7. Nån timmes sömn måste jag få, jag måste få somna så att den här känslan försvinner. Jag måste!
Helt plötsligt får jag vääärldens ångest. Mitt i filmen. Precis som en käftsmäll! Pang! Från ingenstans. Bara sådär. Sen får jag panik för jag fattar inte vad som händer och på två sekunder jag vet liksom inte ens längre hur man andas. Paniiiik! Jag har förfan glömt hur man andas.??? Allt bara försvann ur mig! Det var så sjukt obehagligt och jag visste som inte riktigt vart jag skulle ta vägen..
Tillslut så lyckas jag samla mig, så jag bestämmer mig för att gå ut med Sookie, jag tänkte att frisk luft skulle inte skada. Det skulle hjälpa mig att samla tankarna och alla känslorna. Men när jag väl kom ut, så blev jag livrädd! Jag blir typ aldrig rädd (för att jag tror på riktigt att jag är tuffast och starkast i världen). Jag vet inte ens vad jag blev rädd för, för det var ingen annan i närheten utan det var bara jag och Sookie. Själv på hela gatan. Inte en bil och inte en människa i närheten. Paniken... andas andas! Fort som fan in och försöka lugna mig igen. Andas mer!
Just nu kan jag inte sätta ett ord på det jag känner. Jag vet som inte riktigt något. Obehagligt är det, jag fattar som inte vad som hände. Jag fattar ingenting.
Jag har nu i alla fall samlat mig litegran, men det ligger som kvar i mig. Jag har inte samma panikpanik, utan nu har det slagit över till oro, jag känner mig ängslig.
Nä, nu får jag gå och ta min medicin så jag kan somna och vakna upp till en bra dag! Lydia kommer imorgon, klockan 7. Nån timmes sömn måste jag få, jag måste få somna så att den här känslan försvinner. Jag måste!
Sysselsatt
Sysselsatt har jag varit idag vilket har varit skönt.
Jennifer kom och väckte mig imorse, men jag gick och la mig igen medan hon duschade (dom har precis flyttat till hus, granne med mig, och gör om badrummet). Hursomhaver, så umgicks jag med henne några timmar innan jag for iväg med Tom, Emils bror, och handlade.. När jag väl kom från affären så har jag stått och bakat fram till nu.
En banan- och kanel sockerkaka, blåbärsmuffins, hallonmuffins, semlor och bröd. De roliga är att jag äter nästan bara brödet av allt de jag bakade. Jag gillar bara att baka men oftast så vill jag att någon annan äter upp det åt mig.
Jag ska nog äta en semla nu framför tv:n, och en skiva av mitt nybakta bröd. Jag hade tänkt lägga mig tidigt idag då jag inte somnade förens kring 6 imorse...
Tack för era fina kommentarer! Det värmer att läsa dom!
Jennifer kom och väckte mig imorse, men jag gick och la mig igen medan hon duschade (dom har precis flyttat till hus, granne med mig, och gör om badrummet). Hursomhaver, så umgicks jag med henne några timmar innan jag for iväg med Tom, Emils bror, och handlade.. När jag väl kom från affären så har jag stått och bakat fram till nu.
En banan- och kanel sockerkaka, blåbärsmuffins, hallonmuffins, semlor och bröd. De roliga är att jag äter nästan bara brödet av allt de jag bakade. Jag gillar bara att baka men oftast så vill jag att någon annan äter upp det åt mig.
Jag ska nog äta en semla nu framför tv:n, och en skiva av mitt nybakta bröd. Jag hade tänkt lägga mig tidigt idag då jag inte somnade förens kring 6 imorse...
Tack för era fina kommentarer! Det värmer att läsa dom!
