Det slog mig förra veckan eller om de var för någon dag sedan, skit samma men att tidigare i mitt stöckigare liv var jag inte alls rädd för att säga ifrån. Då sa jag på direkten vad jag tyckte och tänkte om något var fel. Det är ju givetvis inte bara bra men då sa jag i alla fall ifrån när det var något som störde mig.
Nu i mitt lugna och skötsamma liv så säger jag fan inte ifrån. Det finns så sjukt mycket som har stört mig den senaste tiden och jag har bara nickat och mm:at.
Folk ska ha sina åsikter om hur jag lever mitt liv och hur jag ser ut. Jag säger inte ifrån när jag tycker folk lägger sig i för mycket. Eller när folk talar om för mig hur jag ska tycka och känna.

Jag har blivit feg, eller konflikträdd heter det, för jag sitter hellre här bakom min skärm och skriver det här än att säga ifrån. Skärpning tycker jag.
Jag ser ut som jag vill, jag lever mitt liv precis som jag själv tycker är bra och lämligt och jag gör mina val för att JAG tycker att dom är bra inte för att det ska passa andra.