---

Åhh, jag blir så ledsen... Det här kommer bli ett inlägg där jag bara klagar..

Jag målade om barnsängen så jag skulle tycka om den mer eftersom Lars absolut ville ha den och tyckte om den.. Så då tänkte jag "Jaa, men jag målar om den då eftersom Lars vill ha den. Då blir den ju finare osv. Jag kanske börjar tycka om den då.." Och det blev ju så att vi ska ha den barnsängen.. Sen tycker jag inte heller om barnvagnen vi har fått, det är väl inget större fel på den men jag tycker inte den är fin och det är väl ändå en skitsak ändå. Men jag har velat köpa en ny barnvagn. Men Lars tycker inte det.. Han tycker väl i stil "Men varför ska vi slösa pengar på en barnvagn när vi redan har en bara för att du inte tycker om den vi fått" Och det är väl iofs inte så konstigt att han tycker så, det är ju en onödig skitsak som gör att jag inte vill ha just den barnvagnen.. Så jag har tänkt "Okej, jag får väl sätta nått annat tyg på den.. Vi ska ju ändå köpa en andra saker nya som kommer kosta pengar så det är väl onödigt.." Men jag har som ändå tjatat på en barnvagn ändå och tillslutsa han  "Men köp dig då en barnvagn!!" Fast det vill jag inte göra pga att jag kan tycka att det är onödigt själv om jag gör det.

Sen idag frågade jag när vi ska åka och handla barnsaker, typ babygym, blöjor, nappar, lite mer kläder osv. Och jag vill ju handla med han, inte bara gå själv och välja ut allt. Utan jag vill att vi ska handla tillsammans.
MEN det tycker han är helt onödigt. Vi har ju lite babykläder, mest bodysar inga långtröjor, långbyxor, strumpor, en varm overall, nappar eller nått sånt. Så jag vill handla lite sånt till i början.
Men då menar Lars "Varför ska vi åka och gör det när det finns nappar på statiol.." Sen tyckte han att om jag vill handla saker får jag väl göra det själv. Men grejen är ju den att jag vill att VI ska gör det tillsammans eftersom det är bådas barn.. Då började vi småbråka och jag säger "men jag målade ju om barnsängen för att jag viste att du ville ha den.. Och det här är viktigt för mig varför kan du inte följa med då?"  Då svarar han "Men jag bad dig aldrig måla om sängen.."

Jag blir så ledsen över att alltid behöva skrika ut saker för att han ska förstå och ändå så förstår han inte.. Jag vill åka tillsammans med han och handla lite babygrejer, till vårat barn. Men han bara tycker att det är onödigt! Och då tycker jag att jag alltid ska behöva ge med mig om de saker jag vill och de saker jag tycker är viktigt. Och då tar jag upp det med han och då säger han "Men jag gav ju upp hela huset för att du ville ha hund" Jaa och vad ska jag svara på det då? Inget, för det är ju sant, han ville egentligen inte ha hund.. Men hur länge ska han kunna sitta och hålla på det då? "men jag gav upp huset för att du ville ha hund"

Och så hela tiden så här "men jag har pratat med den och den och dom tycker som mig.." Och då säger ju jag samma sak men det har ingen betydelse..
Varför ska han bry sig mer om vad andra tycker än vad jag tycker?

Jaa, nog blev det ett klagande inlägg!